Min värld, sjuk?

Plats: Framför tv:n
Händelse: Jag hör röster ur tv:n. "Du har fått Guds nådegåva". Jag tror att jag är helgonförklarad. Jag tyckter att jag hör röster utanför huset och går ut i trädgården mitt i natten. Jag ringer på hos mina grannar och frågar om de har sett någonting. "Nej, vi ligger och sover, vi har inget sett". Jag går och lägger mig i mammas säng och somnar.

Dagen efter: Mamma och pappa kör mig i bil till sjukhuset Ulleråker. Jag går med in frivilligt men jag tror att de ska lobotomera mig och göra experiment på mig. Jag får ett eget rum. Sjukhuspersonalen ger mig medicin. "Ta det här pillret och säg till om du får några biverkningar." Jag får hjärtklappning och säer till läkaren. "Nej, det är inte möjligt", säger han. Jag tror att sjukhuspersonalen ska förgifta mig med pillren. Jag skriver ut mig själv efter sex veckor. Efter fyra månader blir jag tvångsintagen.

Det som föregick tvångsintagningen var följande:
Jag skriver brev till sjukhuset, till grannar, vänner och bekanta. Jag skriver oförskämda, snurriga brev dikterade av mina röster. På grund av alla dessa brev kommer en dag IngMarie hem till mig och frågar om jag ville följa med henne frivilligt till sjukhuset. Jag säger NEJ och kastar ut henne. Jag tar bussen till stan och polisen stannar bussen och tar fast mig, vänligt men bestämt. De för mig till sjukhuset i polisbil. Det är roligt att åka med polisen men på sjukhuset förstår jag att jag är intagen och blir arg. Jag börjar att skriva ännu fler brev. Efter en tid får jag medicin via injektioner. Sjukhuspersonalen drar ner brallorna på mig och ger mig en spruta i skinkan. Efter en någon månad blir jag bra och idag är jag frisk med medicin.